Min inspiration kan komma när jag minst anar det. Den här gången pratade jag med mamma i telefonen. Jag tog upp garnet (Drops Paris) som låg frestande bredvid mig och började virka, utan att riktigt tänka på vad jag gjorde. Man kan likna det med telefonkladd man ritar medans man pratar i telefonen. Förmodligen fick min hjärna arbeta fritt med skapandet medans jag lyssnade på vad mamma hade på hjärtat. Min hjärna tänkte alltså på blommor…så ovanligt tänker ni då…hihi. Resultatet ser ni på bild 1 nedanför.
När mamma hade pratat färdigt och jag såg vad jag hade virkat (oj en blomma!) så ville jag testa lite andra färger. Jag använde fortfarande samma garn, Drops Paris. Resultatet ser du på bild 2 ovanför. Jag kände mig väldigt nöjd och glad över min nya blomma, så jag tänkte att nu är det dags att göra mönstret. Men vad hände då?? Jo…min hjärna sa att den gärna ville göra en ruta också, det är väl synd att inte ha gjort det på en gång, lite snabbt bara… Bild 3 ovanför visar hur de första rutorna såg ut.
Att göra rutan tog lite längre tid än jag tänkte från början. Jag skyller på Soft fun garnet som jag passerade när jag var på väg ut i trädgården för att sätta mig att virka. (Tänk om jag ska testa att göra rutan i det garnet…hm….) Rutan vart jättefin i det garnet också, så då ville min hjärna virka med båda garnerna, se bild 4 ovanför. Sen ville jag göra rutan lite större och testade två olika varianter av vit kant runt rutorna jag redan gjort, se bild 6 ovanför. Jag tyckte om bägge (ni med enligt fråga på IG!), men valet föll på den enklare, (se bild 9 nedanför) som man kan virka på när man tittar på någon spännande serie eller film.
Nu är det dags att skriva och fotografera mönstret! Nämen…vad ligger här?! Vilket härligt garn! Jag måste testa det med…fortsättning följer…
OBS! Mönstret finns nu på bloggen, för att komma till det klicka här.
// Micmarmik
